Jag har så länge jag kan minnas varit lite avundsjuk på andras framgång. Ett exempel är en gammal barndomskamrat som läste psykologi (jag själv hade verkligen ingen som helst aning om vad jag ville pyssla med i så unga år), hon tog sig igenom utbildningen med bravur, hittade mannen med stort M och köpte drömvillan.
Efter det dröjde det inte länge innan barnen kom.
Mina egna meriter innehållet mestadels okvalificerade jobb som personlig assistent, restaurangbiträde, hemtjänst m.m Nu är det ju inte så att jag ser ner på de jobben, men jag hade velat göra så mycket mer. Tyvärr har mitt svaga självförtroende satt stopp för det och i dag känner jag att jag måste bryta mitt "tyckasyndommigsyndrom"
Jag hittade ett citat som jag tycker var så himla bra, så det får bli mitt nya motto :)
Deras framgång är inget som förändrar ditt liv.
Ditt liv blir vad du gör det till. Oavsett vad andra har för sig.
